Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följd och hindrad af sina fiender. Tiainen nöjde sig
med dessa meddelanden utan att fråga något vidare.
Gästfriheten förbjöd honom att framtvinga några
förtroenden af sin gäst, som dessutom var föga meddelsam
i hvad som rörde honom sjelf. De ständiga ströftåg
Tiainen företog mot fienden gjorde, att han blott
sällan och då endast kortare tid uppehöll sig i Kalpis.
Vid ett af dessa tillfällen lemnade han Ranck de
ordnar som man funnit hos honom.
"Ah, jag hade helt och hållet förgätit dessa
leksaker," yttrade Ranck leende. "De äro några minnen
från mitt vistande i främmande land. En viss
monarks vänskap och välvilja har gifvit mig dem, det är
allt."
’’Men dessa leksaker hafva likväl räddat ert lif,"
yttrade Tiainen. "Den här krachanen borttog en del
af kulans kraft. Skottet ni erhöll aflossades in på
lifvet och hade ej den här prydnaden varit i vägen, hade
ni varit dödens man."
Ranck betraktade med synbar rörelse
dekorationen, som han höll i sin hand. Hvad han tänkte
uttalade han ej i ord. Stillatigande lade han granlåten
från sig på det närstående bordet.
Men utom Akka, egde Ranck äfven en annan
vårdarinna, som under den svåraste perioden af hans
sjukdom, då febern rasade inom honom och vilda fantasier
hemsökte hans hjerna, egnade honom den ömmaste och
mildaste omsorg. Det var den unga och sköna Hanna
Tiainen, anförarens syster, som lik en vakande moder
stod vid hans plågoläger. Denna unga qvinna, lika
modig och fosterlandsälskande som brodern, hade
under inga vilkor velat stanna qvar på fädernegården
när Tiainen samlade sina skaror för att draga ut mot
fienden. Han måste gifva sitt bifall till att hon fick
åtfölja honom och vid mer än ett tillfälle hade hon
visat ett mod och en rådighet, som framkallat de vilda
männens beundran. Under stridens larm och vapnens
brak såg man henne egna sina omsorger åt de sårade
och fallne. Hennes milda lynne och uppoffrande ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
