Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverste von Döbeln anser mig värdig en sådan
befordran. "
"Derutinnan gör ni honom fullkomligt orätt,"
svarade majoren. "På samma gång som Döbeln är sträng
i sina fordringar är han äfven rättvis. Ni icke blott
räddade den gamle Kojskinens lif, ni räddade äfven en
mängd sårade ryssar vid den förfärliga branden i
Liuhtarla, och ni tog ej mindre än tvenne fanor ifrån
fienden. Åh, min herre, för mindre än detta har man
rättighet till officers-epauletterna, och dessutom är ej
er plats i ledet. Men nog härmed, nu är jag beredd
att höra er tala och få veta hvar ni hållit till under
er långa frånvaro."
Utan att dölja något berättade Ranck alla de
faror och äfventyr, som händt honom sedan han som
general Klerckers budbärare lemnade hären. Majoren
afhörde honom med spänd uppmärksamhet och när
Ranck slutat sin långa berättelse räckte majoren
honom under djup rörelse sin hand.
"Och detta allt har ni lidit och uträttat i och för
fosterlandets väl," yttrade Eek. "I sanning min herre,
ni är beundransvärd, ty edra handlingar vitna om
det största mod paradt med förstånd och klokhet.
Med ert medgifvande begifver jag mig genast till
öfverste Döbeln för att delgifva honom hvad ni nu
meddelat mig. Får jag säga ännu något mera?" tillade
majoren i det han med handen pekade på Rancks
bröst."
"För Guds skull, nej, herr major," svarade Ranck
lifligt. "Detta är en hemlighet, som tills vidare måste
förblifva oss emellan. Jag har mina goda skäl härtill
och ert löfte är i den vägen bindande."
"Ske er vilja, jag blott frågade och det af intresse
för er person," svarade majoren. "Jag går nu att
samtala med vår öfverste. Jag hoppas, att ni ej har
något emot att spisa middag tillhopa med mig. Vi kunna
då vidare få samspråka med hvarandra."
"Anbudet mottages med största tacksamhet,;;
svarade Ranck, "så mycket mera som min vän fältväbel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
