- Project Runeberg -  Krona och Törne /
222

(1882) [MARC] Author: Henrik af Trolle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem en tanke. För min del hade vårt
sammanträffande under striden redan fallit i glömska."

"Men ej hos mig," svarade den gamle. "Jag blef
helt Öfverraskad när jag fick se er under striden. Både
jag och er vän Roth hafva båda ansett er för död.
Hvar har ni varit hela denna tid som ni saknats vid
hären?"

Ranck berättade de äfventyr han haft samt
slutade sina ord:

"Ni finner således, att ni ej står i den ringaste
tacksamhetsskuld hos mig. Edra nära anförvandter,
de båda syskonen Tiainens ömma vård och omsorger,
har jag näst försynens hjelp att tacka för bevarandet
af mitt lif. De äro båda hvar i sitt slag utmärkta
menniskor, som det är en heder att vara befryndad
med."

I likhet med major Eek mottog den gamle
Kojskinen dessa meddelanden med beundran. Det var i
isynnerhet Rancks fosterlandskärlek som uppväckte
hans deltagande och sympati. Han hade hvarken
utfört några stora hjeltedater eller snillrika handlingar,
men han hade visat ett mod och en uthållighet att
fullgöra sin pligt, som var ovanlig likasom hans
kärlek till fosterjorden aldrig förnekat sig.

"Och trots alla dessa uppoffringar från er sida
kunde likväl Sveaborg ej räddas," utropade veteranen.
"Hvad skola väl alla dessa förrädare svara på
domedagen, då de skola redogöra för sina handlingar. O,
mitt arma fädernesland, hur annorlunda kunde det
icke hafva varit om dessa män gjort sin pligt."

Hans gråa hufvud sjönk ned mot bröstet under
det, att en outsäglig smärta uppenbarade sig i hans
ädla ansigte. Det var en sorg, som ingaf vördnad och
för hvilka ej fans några tröstens ord.

"Tiainen och hans friskara kampera ännu i
närheten af vårt läger och jag skall gå och uppsöka min
slägting sedan händelsen så fogat, att han helt
oväntadt befinner sig i min närhet. Olof visade redan som
yngling en hel mängd goda egenskaper, hvilka sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:30:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kronaoch/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free