- Project Runeberg -  Krona och Törne /
232

(1882) [MARC] Author: Henrik af Trolle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten, då inspektorskan Hagman, blek och upprörd
instörtade i salen.

"Hvad är på färde?" frågade Buxhöwden med
orolig blick.

"Svenskarne äro här och hafva omringat
bygna-den," utropade hon. "Öfverallt hvimlar det af soldater,
vi äro alla förlorade."

Buxhöwden och alla gästerna sprungo bestörta upp
ifrån bordet. Gibory störtade fram till ett af fönstren.

"Det är sannt," utropade ban. "Vi äro
omringade af fienden. Ingen minut är att förlora om vi
skola lyckas att undkomma."

Den gamle Buxhöwden hade helt och hållet
förlorat modet. Fröken Jägerhorn, som visste hvad som
förestod henne i den händelse hon folie i Svenskarnes
händer, smög sig likblek intill Gibory.

"Rädda mig," hviskade hon, "och min eviga
erkänsla skall blifva er belöning."

Hon hade kastat en blick ned på gården och
igenkänt Ranck, som nu bröt fram med sitt folk, säker
om segern, och öfvertygad att allt vore afgjordt inom
ett par minuter.

"Det är han, min onda genius, som jag trodde
vara död, men som ännu lefver," mumlade hon. "Han
skall ej skona mig om jag faller i hans händer."

Den tappre Gibory öfvertog befälet, han var den
ende bland hela den lysande samlingen, som ej
förlorade fattningen. Han lät genast barrikadera porten och
uppmuntrade sina fåtaliga, raen käcke krigare. Snart
smattrade också ur hvarje fönsterglugg, en liflig, väl
underhållen gevärseld mot de angripande svenskarne.
Nu var ej tid att dröja. Ranck bröt fram med sitt
folk. Men en eller annan landtvärnist störtade till
marken för ryssarnes kulor. Förbluffade stannade de
öfrige tvärt, formerade klump och sköto salfva på salfva
rätt i luften. Nu ankommo de tvenne andra
fördelningarne, men för dem gick det ej bättre. De endast
ökade villervallan. All ordning var förbi, all lydnad
upplöst; alla skreko om hvarandra. Någonting uslare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:30:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kronaoch/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free