Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA LUMPNA LEKSAKER ÅSTADKOMMA GLÄDJE. 235
Pahlenska rapporten var konungen vid ett särdeles
dåligt lynne öfver de motgångar som inträffat. Blod
hade flutit, fartyg och folk gått förlorade och
resultatet som vunnits var endast nederlag och
förödmjukelse.
"Depescher och återigen depescher! yttrade
konungen i det han häftigt ryckte till sig det
konvolut, som Ranck under djup bugning framräckte till
konungen. "Alla skrifva de vidt och bredt om sina
åtgöranden men utan att något afgörande vinnes.
Öfverste Jönsson slogs som en karlakarl, men Pahlen
deremot som en kruka."
"Hvad skulle man väl kunna uträtta med dylikt
manskap, som dessa landtvärnister," vågade Ranck
yttra. "Ack ers majestät, de voro värre än djur.
Förgäfves sökte jag till, att med min sabel drifva dem
framåt. De voro alldeles omöjliga att få i elden. I
detta fall måste jag tala sanningen inför ers majestät
och fritaga öfverste Pahlen från all skuld."
"Men derom har Pahlen ej yttrat ett enda ord,"
svarade konungen i det han skarpt fixerade Rancks
ansigte. "Hur kunde ni, min herre, som kommer från
norra armen deltaga i affären vid Vestanskär?"
"Som frivillig, ers majestät," svarade Ranck, och
berättade derefter med några ord om sitt deltagande
i det tragi-komiska uppträdet.
"Ert namn?"
"Gustaf Ranck, ers majestät."
"Då har jag för kort tid sedan underskrifva er
officersfullmakt," yttrade konungen.
"För hvilken nådebevisning jag underdånigast får
aflägga min tacksägelse," svarade Ranck. "Detta
vedermäle af ers majestäts godhet skall blifva mig en
kraftig sporre att allt framgent få vara i åtnjutande
af min konungs ynnest."
"Gör det min herre och jag skall ej glömma er.
Men ju mera jag betraktar ert ansigte, ju mera
påminner jag mig, att det ej är för första gången jag ser
och talar med er. Har jag orätt härutinnan?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
