Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under befäl af löjtnant Cavallius," säger han,
"ådagalade vid detta tillfälle fortsatta prof på den äkta
tapperhet hos svenska soldaten, som under längre tiders
lopp utmärkt detta regemente och tillvunnit svenska
vapnen en ofta lysande krigsära."
Sålunda slutades en på personlig tapperhet
beräknad affär, en af glanspunkterna under 1808 års krig
till sjös, och som, varsammare förberedd, bordt
kunnat aflöpa med vida större fördelar för svenskarne och
betydligare förlust för fienden.
För att hedra sin tappre löjtnant, hade Gaubineau
inbjudit Melander jemte Bellonas öfrige officerare till
sig på en "fin-fin" middag. Hönsburens återstående
få invånare hade fått tillsläppa sina lif, en pudding
af mjöl, russin och ägg hade af "mästerkockens"
konsterfarna hand blifvit tillagad; att få några friska
födoämnen från land var en ren omöjlighet, ty fienden
innehade kusten och förhindrade all kommunikation. Man
var således hänvisad till de resurser i matväg som
Hasselbergs proviantförråd hade att erbjuda och detta
var ingalunda beräknadt för läckergommar. Köttet och
fläsket, hvilket under loppet af många år förvarats i
magasinerna var så petrificeradt att det kunnat
användas som ammunition. I brödet lefde de gladaste
maskar och — smöret, "tyst! tala aldrig om det". En
skogens uthungrade varg hade betackat sig för en
smörgås af denna gräsliga vara. Men allt detta
betydde föga. Gaubineau var värd. Gaubineaus rika
fantasi och talande tunga kom hvar och en att tro "det
Lucullus spisade hos Lucullus" och när pursern svor
och bedyrade att middagen kunde och borde anstå en
furste, då vek hvarje tvifvel undan och man lät sig
rätterna väl smaka.
"Er skål, löjtnant Melander," yttrade Gaubineau i
det han förde sitt glas i jemnhöjd med högra ögat.
"Den hjelp ni lemnade öfverste Herbusch var mycket
hedrande för er. Sjelf har jag en dylik handling
uppsatt pä min meritförteckning. Jag for som tredje officer
ombord å Pallas hörande till engelsk-vestindiska eska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
