Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fägring. Linieskeppet liknar den kraftfulla
mannaåldern, stadigt lugnt har det inga yra snedsprång på
sin meritlista, det känner sin styrka och det handlar
i öfverensstämmelse dermed. Det är lika mycket
fruktadt som högaktadt. Tredäckaren med 120 eldgap,
sitt väldiga skrof, sina imposanta proportioner, är
styrkan och kraften i sin högsta potens, vågens och
vindens förenade styrka föra det majestätiskt fram öfver
hafvet, en bild af det menskliga snillets högsta
utveckling inom Skeppsbyggeriet.
Fregatten vi upptäckt i Bältet låg som sagdt nära
nog i stiltje, så laber var vinden. På fregattens
kommandopall stod en ung officer och betraktade den
vackra tafla som Bältet med sina öar och sitt blånande
haf erbjöd. Der och hvar slog en fisk sina vida
ringlar i vattnet, under det några i fejd med hvarandra
liggande fiskmåsar i luftrymden läto höra sitt hesa skri.
Det var vår gamla bekanta Bellona, som speglade
sitt smäckra skof i Bältets klara vatten. Vakthafvande
officeren stördes i sina drömmar af en kadett som
rapporterade: "att en seglare varskoddes ifrån förtoppen
rätt ut till lovart."
"Godt! spring upp till väders, Lyell, och se till
med kikaren hvad det är för ett fartyg," yttrade
officeren till kadetten.
Lyell skyndade uppför storvanten, med kikaren
hängande i ett band öfver ryggen. Han tog plats på
storbramsalningen, satte kikaren för ögat och upptäckte
snart den af utkiken varskodde seglaren. Det var en
tremastare, som, kommande för frisk, nordlig vind höll
sydvart ned genom Bältet. Ännu syntes blott masterna
och seglen, sjelfva skrofvet var deremot ej i sigte, så
att Lyell ej kunde upptäcka huruvida seglaren var en
örlogsman, men på ställningen och skärningen af dess
segel ville det synas som så vore förhållandet.
Den nordliga brisen hade ännu ej nått Bellona,
som fortfarande låg med slappt hängande segel. Några
lätta moln, drifvande norr ifrån, drogo öfver solens
skifva. Plötsligt fattade den nya vinden Bellonas se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
