Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under vattenytan, kunna kulorna ej intränga dit. Jag
skall föra er och er tjenarinna dit ner, ty nyckeln
hänger i Wulfsens hytt. Dröj några minuter och jag
är strax tillbaka."
"O, hvad ni är god, min herre!" utropade den
unga flickan med en tacksam blick, "utan ert bistånd
hade jag varit förlorad."
Han lyssnade ej till hennes ord, utan skyndade
ur kajutan. En stund derefter återkom han.
"Striden tyckes luta till edra landsmäns fördel,"
sade han till sin skyddsling. "Fregattens kanoner ha
tillfogat oss mycken skada. Wulfsen kämpar som en
man och hans folk med honom. Fregatten håller oss
nu allt närmare in på lifvet, förmodligen för att äntra.
Förr än korvetten skulle falla i deras händer, vore
Wulfsen färdig till någon djerf handling. Kalla er
tjenarinna, och skynda på ögonblicket till ert
gömställe."
Målaren öppnade låset till en lucka på däcket
och upptog denna. Man varseblef en trappa, som ledde
ner till förvaringsrummet. Den halft af fruktan
vanmäktiga tjenarinnan visade sig nu. Målaren förde dem
båda ner i det säkra och skyddade rummet, samt
tillsade dem att hålla sig stilla intill dess han återkom
efter att bäfva tagit striden i närmare ögonsigte. Skulle
något ovanligt inträffa kunde de med lätthet öppna
luckan underifrån och komma åter upp i kajutan, men
han tillrådde dem att endast i högsta nödfall lemna
sin tillflyktsort och förlita sig på honom.
"Hände hvad som helst, skall ej ett hår krökas
på ert hufvud, så länge jag är här ombord och i
lifvet," sade han. "Farväl, ni skall snart åter få höra
utaf mig."
Han tryckte hennes hand och blickade in i
hennes ögon med en värme, som kom blodet att rusa till
hennes kinder. Under dylika kritiska ögonblick
väckas känslor till lif som måhända annars skulle
slumrat. I det mörka tillflyktsrummet satt Emma Dahl
och tänkte ej på sig sjelf men väl på honom, som nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
