- Project Runeberg -  Krona och Törne /
299

(1882) [MARC] Author: Henrik af Trolle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



med stor möda lyckas det för Bellonas folk att i ett
ögonblick kasta sig åter ombord på fregatten. Likt
flarn slungas de båda motståndarne sydvest hän, ned
genom Bältet. Dag har blifvit förvandlad till svartgrå
skymning. Röda blixtar genomkorsa rymden.
Fregatten flyger framåt. Alle man äro kommenderade till
manöver. Från master och rår höras matrosernas
"oboj!" "hal ut boys!" "friska tag!" blandade med de
gälla ljuden af skepparnes pipor och befälets
kommando. Cort Adeler försvinner vid den kolsvarta
horisonten. Den har Neptun och Aeolus att tacka för
sin räddning.

Gaubineaus förutsägelser ha slagit in. I det
ögonblick mesanmasten gick öfver bord på kaparen och
orkanen lösslet de båda fartygen från hvarandra,
träffades kaptenen af en muskötkula rakt i bröstet,
afskjuten från Cort Adelers stormars. Han sjönk
dödligt sårad ned på sin kommandopall med roparen i
sin hand. En ärofull plats att stupa på för en
skeppschef.

Förste löjtnanten, läkaren och flera officerare
skyndade fram till hans bistånd. Man bar honom akter ut
och nedlade honom på en madrass på däcket.
Läkaren ville undersöka hans sår, men kaptenen gjorde
småleende en afvärjande åtbörd, i det han yttrade:

"Onödigt Eliason, ty jag har fått så pass mycket
jern i mig, att det käns kring hjertat som hade jag
en hel grufva. Nå-å purser, hvad var det jag sade
om min död före aftonen? Derpå hade ni tryggt
kunnat svära. Gaubineau talade nog sanning, då som —
alltid. Så lätt det går för sig att dö! Inga plågor,
blott en domning käns i kroppen. Glöm ej mina
herrar att vaka öfver, att bestämmelserna i mitt
testamente blifva uppfylda. Farväl med er och tack för
godt kamratskap och en mångårig långvakt i kronans
tjenst. Purser, kom ihåg att läsa i Karl XII:s bibel,
den jag testamenterat åt er."

Han drog några djupa andetag, en blodström bröt
fram ur hans mun och han reste sig häftigt upp samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:30:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kronaoch/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free