Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga och näsvisa; dem skall jag knäcka," tilläggande:
"Jag har nog märkt, huru man länge sökt skrämma mig
till fred; men jag skall visa, att jag ej låter skrämma
mig af någon, ej heller af er, min baron," hvarvid han
utsträckte knytnäfven mot Ehrenheims ansigte.
Ehrenheim lemnade konungen och strax derefter
anmäldes en kurirs ankomst från Finland. Gustaf
Adolf befalde, att han skulle införas. Det var major
Björnstjerna, som medförde depecher innehållande
konventionen mellan svenska och ryska befälhafvarne,
hvarigenom Finland utrymdes af svenskarne. Majoren
lemnade sina sorgliga papper i konungens händer. Han
ögnade knappt igenom dem, men lät deremot en bister
blick hvila på budbäraren. Slutligen utropade han:
"Hur kan Björnstjerna understå sig, att visa sig
inför mig, med en sabel, som ej tillhör uniformen?"
Majoren studsade af förvåning. Denna
besynnerliga menniska fäste alls intet afseende vid att en
tredjedel af hans rike gått förlorad, men väl vid en
simpel sabel. Ej ett uttryck af saknad, ej en fråga om
härens ställning undföll honom. Majoren svarade:
"Jag anhåller om tillgift, ers majestät, men denna
sabel jag bär frälsade vid Pyhäjoki mitt ben. I nämnde
strid var jag just i begrepp att tvinga min häst öfver
en kullfallen gärdesgård, då jag såg en fiendtlig
jägare framspringa samt lägga an på mig nära nog a
bout portante. Skottet small; jag kände en skarp
smärta i benet. Ett obehagligt ögonblick. Men ingen
blod syntes till, och med förundran fann jag att
kulan träffat min under syrtuten hängande
messingssabelbalja. Jag var räddad. Baljan som räddat mitt ben
har jag alltsedan burit. Den utgör en ständig
uppmaning för mig till ödmjuk tacksamhet mot den, som
hitintills i alla skiften skyddande hållit sin mäktiga
hand öfver mig."
Konungen syntes högst intresserad och besåg
märket efter kulan.
"Ett högst egendomligt mirakel," yttrade han. "Jag
skall gifva Tibell befallning att utgifva en general-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
