Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
order hvaruti majoren i nåder tillåtes att till dess
adjutants-uniform få bära denna sabel. Farväl!"
På så sätt mottog Gustaf Adolf underrättelsen om
Finlands förlust. En vecka derefter utbröt revolutior
nen, som beröfvade honom den krona, som för land
och folk endast burit törnen.
I Petersburg firades Finlands eröfring med all
möjlig pomp och ståt. I vinterpalatset var en lysande
fest anordnad, till hvilken allt hvad den ryska hufvud*
staden egde förnämt var inbjudet och der rikedom i
förening med högborna anor skulle på ett storartadt
sätt blifva representeradt.
Dagen före festen stannade en vagn utanför det
hotell, som beboddes af generalen och diplomaten van
Suchtelen, den lycklige underhandlaren vid Sveaborgs
kapitulation. Ur vagnen steg ett beslöjadt, högväxt
fruntimmer och trädde in i hotellet. På sin till
dvor-niken framstälda fråga om generalen var att träffa
erhöll hon ett jakande svar. Grefven var allena och
en betjent skyndade att anmäla damen.
När betjenten nämnde den besökandes namn
syntes ett ironiskt smålöje spela kring grefvens mun.
"Aha! är det hon," mumlade han. "Säg att jag
med nöje väntar henne."
Några minuter derefter inträdde den beslöjade
damen i van Sucbtelens kabinett. Grefven gick henne
artigt och småleende till mötes.
Damen aftog slöjan. Den besökande var Karin
Jägerhorn, förräderskan, fröken på Brahelinna.
"Mycket välkommen, min nådiga, "yttrade grefven
i det han förde hennes hand till sina läppar. "Hvad
det fägnar mig att återse er, lika vacker och intet?
gande. Det är nu en hel månad sedan vi sist
råkades och mycket har sedan dess inträffat."
"Ert vänliga mottagande gläder mig på det
högsta," svarade fröken. "Edra ofta upprepade
uppmaningar att besöka Petersburg har jag nu låtit gå i
fullbordan, Min far önskade äfven att få återse mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
