- Project Runeberg -  Krona och Törne /
335

(1882) [MARC] Author: Henrik af Trolle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans panna. Har han ej bidragit att mörda det
heligaste menniskan eger sitt — fosterland. Hans
dotter deremot bär sitt hufvud högt. Hennes mörka
ögon blixtra och hon skådar djerft omkring sig.
Drägten hon bär är rik och lysande samt förhöjer hennes
utseende. Van Suchtelen, som står i kejsarens
omedelbara närhet går dem till mötes och presenterar dem
för kejsaren.

"Major Jägerhorn, från Finland, fröken Jägerhorn,
hans dotter," yttrar diplomaten. "Personer om hvilka
jag redan talat med ers Majestät."

På Alexanders panna lägrade sig i hast ett mörkt
hotande moln. En blick full af vrede sköt fram ur
ögonen och han såg skarpt på far och dotter.

"Jaså det är ni, som stämplat mot ert land och er
konung," sade han så högt att de närstående gästerna
väl kunde höra honom. "Mig har ni deremot ej
bevisat några tjenster, och ni skall veta, att jag afskyr
allt förräderi under hvad form och bevekelsegrunder
det än må uppträda. Farväl!"

Slaget som han gaf var förkrossande, och
förkrossande voro de blickar, som riktades på far och
dotter. Med stapplande steg och halft vanmäktiga
lemnade de salen och skyndade att återvända till sitt hem.
Musikens toner och gästernas glada sorl ljödo ännu som
dämoners hånskratt i deras öron. Jägerhorn kastade
sig förkrossad och tillintetgjord i soffan under det
hans dotter i ursinnigt raseri slet af den dyrbara drägt
hon bar och trampade den under fötterna.

"Hvilken omätlig skymf, hvilken ryslig vanära som
drabbat oss," utropade hon med likbleka kinder. "Det
är ni, ni min far, som först inledde och öfvertalade
mig att blifva en förräderska mot vårt land, som,
äfven det, förbannar och förskjuter oss. Hvart hän vi
vända oss skall man afsky oss och utpeka oss som
fosterlandsförrädare. Vårt lif skall blifva det
eländigaste på jorden. Hvilket rysligt öde!"

Som hon sagt så blef det äfven.

De svenska renegaterna erhöllo nemligen kort der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:30:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kronaoch/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free