Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tacksamhet jag å allas vägnar förkunnar till eder,
är i lika förhållande. Till dennas tolkning fordrades
en vältalares hela förmåga, men jag är soldat —
soldat! — hvad stolt benämning då jag har denna titel
af eder — för eder och med eder. Emottagen då ett
upprördt hjertas okonstlade tankar, och I svenska
trupper, som vid detta sorgliga tillfälle ären närvarande,
våren lefvande vittnen till svenska moderlandets
oinskränkta tacksamhet. Svenskar! våren stolta att hafva
sett dessa finska lemningar! minnens dem! högakten
dem! sen deras aftynade kroppar, deras bleka
ansigten, de bära vedermälen af deras trogna, fastän
fruktlösa bemödanden att befria sin fosterbygd under
förflutna år. Och I finnar! när I återkommen till
fosterbygden, så framfören svenska folkets tacksamhet till
eder nation. Veten, att änskönt I återvänden med
utslitna kläder, med genomskjutna eller afstympade
lemmar medfören I likväl en rättskaffens krigsmannasjäls
dyrbara prydnad. Fiender till svenska moderlandet
kunnen I aldrig blifva, derom är jag öfvertygad; men
förblifven I alla tider dess vänner! Skulle det nya
herraväldets makt hindra eder önskans och viljas
utöfning, så låt med hjertats och tankens tysta språk
välsignelse tilldelas moderlandet! Påminnen edra barn
derom; vi skola slägte från slägte välsigna er,
högakta er.
"Ett beder jag eder om, att när I nalkens de
ställen, der vi besegrat våra fiender, och då I der sen
den usla sandhög som betäcker våra stupade
kamrater, gifven deras stoft välsignelsens suck; de hafva dött
som hjeltar och deras aska vårdas af ärans vålnader. I
kännen menniskohjertats mångfaldiga nycker, dess
anlag att hastigt välja föremål, som det tror sig aldrig
kunna förgäta, men knappt äro några veckor förflutna
förr än obeständigheten gjort ett annat val. Tiden
förändrar allt; men det försäkrar jag eder, och I
skolen sjelfva finna det, att krigsmannasamband, knutet
vid strid, faror, blod och död, upplöses aldrig.
Således ären I och vi förvissade om hvarandras kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
