Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsmannabrödraskapet räcker lefnadens tidslängd,
och den tacksamhet jag er förkunnat och nu
förkunnar har med detta vårt samband en oupplöslig
förening. Finnar! Bröder! kunde dessa ord beseglas med
blodstårar från mina ögon, skulle de strömma och
hvarje droppe försäkra eder om min vördnad, min
vänskap!"
Så talade han, hjelten från så många ärofulla
strider. Från veteranernas ansigten, belysta af höstsolens
bleka stålar, strömmade tårar, framsprungna ur hjertats
djup. Döbelns vemodsfulla tacksamhets- och
afskedsord voro de enda bevis af erkänsla, den tappra
återstoden af finska hären offentligen fick mottaga af
moderlandets regering, denna här, som kämpat i mer än
åttio större och mindre strider.
"I farans stund, i stridens brand,
Hvad mod hos denna skara!
Hur kunde, arma fosterland,
Du dock så älskadt vara;
En kärlek få, så skön, så stark,
Af dem du närt med bröd af bark."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
