Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha sitt en schakt förr. Snart få en väl gå å lära er borra
sten å...
(Zetterberg skyndar in på scenen med vattenämbaret och ställer det
framför Dal-Britta.)
DAL-BRITTA: — En trasa har ni inte förstås?
(Zetterberg och Mattsson ser på varandra.)
DAL-BRITTA,
(efter att en stund ha vaskat såret och spolat det rent från smuts från
börren):
— Nå, vart dä nån trasa?
MATTSSON: — Traser finns väl. Men int så dom passar
till sånt . ..
(Dal-Britta skänker de två männen en ilsken blick. Vänder sig bort,
lyfter på kjolen och repar en remsa av särken.)
DAL-BRITTA: — Va stirrar ni på? ”Tror ni inte särken är
ren nog för en rallartumme ?
(De två männen står mållösa och tittar ömsom på varann, ömsom på
Dal-Britta, som med stor färdighet virar tygremsan om Perssons tumme.)
PERSSON: — Dä var allt en lita nätt syförening du kom ut
på, Dal-Britta.
DAL-BRITTA: —Ja, du skulle nog passa bäst på syförening
du. Stenborrar är nog för stora redskap åt dej . ..
(Medan hon ännu ordnar med bandaget, kommer en pojke inspringande
på scenen. Andtruten vänder sig denne till Zetterberg):
— Du ska genast komma hem till mamma. Å så ska du ta
Dal-Britta mä dej, för mamma har vurti sjuk.
ZETTERBERG: — Jistanes, va är dä jag hör? Är dä såna
tider? Redan?
MATTSSON: — Va var dä jag sa, va var dä jag sa?
DAL-BRITTA: — Ja, hä räcker täll. Är dä int dä ena, så
är dä dä andra.
ZETTERBERG (ivrigt) : — Vi ger föll oss i väg då, Britta.
(Dal-Britta reser sig från omläggningen och lämnar i sällskap med
Zetterberg och pojken scenen.)
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
