Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för er det här ”countrit”, som ni sägen, för era stora ord och era
storslagna planer?
(Går mot dörren, där en torgkorg står, och börjar långsamt ta på sig
schalen och den gammelmodiga hatten.)
HENRIK-JOHAN (tar ett steg mot modern; pojkaktigt
häf
tigt) : — Du menar inte att du tänker uppmana oss att ge upp,
mor! Du tänker inte säga oss, att vi ska stanna här och svälta,
tills vi bli mjuka så vi äter herrarna ur handen. — Du tänker
inte — — — ”
MODERN (nu färdig) — Jag tänker inte. Jag har inte tid
att tänka. Jag är inte stor nog att tänka (vacklar till en smula,
varvid Henrik-Johan tar ett steg emot henne, liksom för att
stödja henne och Agnes oroligt reser sig från sin sömnad). Jag
är här för att se till att vi kan leva. Att åtminstone några ska
överleva — — —
AGNES (lämnar sömnaden och springer fram): — Gå inte,
mor. Du får inte. Jag vet att du inte orkar. Jag vet att vi
äro avskyvärda. Ge mej korgen, Låt mej försöka med
handlarn! Jag kan lika väl få ett avslag som du.
MODERN: — Du tror kanske inte jag orkar för jag gick åt
kammarn ett slag. Jag ska säga dej. Jag vila inte. Jag låg inte
på sängen, Jag låg vid sängen. Ja, jag bad. Någon ska” göra det
också, när alla andra slåss! Man får ha litet krafter över, när
andra falla ihop. Jag har frid. Man får lov att ha frid över
så det räcker för de fridlösa!
HENRIK-JOHAN: — Men mor — jag menade inte — Du
får inte tro — — —
AGNES: — Mor ska alltid göra allting för oss. Det är inte
rätt. Det är både synd och skam.
MODERN (strävt) : — Synden och skammen kommer inte på
det viset, flicka lilla. — Ja, tag vara på minuterna, Agnes. Snart
är det mörkt. (Går).
AGNES
(Går långsamt tillbaka till sömnaden och tar liksom i tankarna upp den.
Söker trä på en nål i skymningen. Misslyckas och smyger till en låda,
varifrån hon fiskar upp en ljusstump. Tänder den och sätter den på
staken. Det knackar på ytterdörren. Henrik-Johan går försiktigt och
öppnar.)
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
