- Project Runeberg -  Krönikespelet om Sandviken /
52

(1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENRIK-JOHAN: — Mauritz!

AGNES: — Mauritz. Hur vågar du? Vet du inte att far
blir vräkt om dom får se dej här!

MAURITZ (övermodig, nästan munter): — Jag vågar
mycket, jag, när mörkret faller på. Det är precis som när man var
barn. Jag är modig värre när jag bara har en hand att hålla i.

(Drar med sig sin fästmö in. Hon är ung, en aning äldre än Agnes,
också bättre klädd, med en aning stadskultur. De två flickorna titta
prövande på varandra. Pojkarna skaka hand.)

INGER: — Det är jag som är modet alltså!

AGNES (spänt): — Det låter allt en smula anspråksfullt
tycker jag. Har du stigit så i rang du, sen du kom från
Sandviken.

INGER (öppet och varmt) : — Ja, det är anspråksfullt, Agnes.
Jag är anspråksfull. Jag tänker bli något för Mauritz. Jag
tänker stå vid hans sida. Jag tänker förbli hans kamrat. Jag
tänker bli hans kvinna. Du har rätt. Jag är anspråksfull. Jag
är mycket anspråksfull (ler öppet och lyckligt mot Mauritz,
som varmt och förläget besvarar blicken).

AGNES: — En strejkagitators flicka! En landsvägsluffares
kvinna! (Häftigt): — Har den äran. (Niger).

HENRIK-JOHAN: — Agnes!

AGNES (brister i gråt): — Ja, jag är le, jag är otäck, jag
är avskyvärd, jag är vad ni vill. Men jag är trött på det här.
Jag är trött på er kamp, på ert hat, på era eviga deklamationer.
Jag är trött på att vara hungrig och fattig.

(avväpnande, liksom för sig själv): Jag vill ha lite
munterhet och glädje, medan jag ännu är ung. Jag vill bli älskad. Jag
vill bli famnad. Jag vill ha ett hem. Jag vill ha ett barn (ropar)
för jag har ett barn — för jag väntar ett barn (alla rycka till).
Vi vänta det båda (lugnare) och vi kan inte få varandra nu.
Och han hänger med dom andra i gathörnen. Och han ränner
med dom andra åt skogen. Och vi gråter i varandras armar
ibland. Och det är en ynkedom.

(rätar på sig:) Ja, ja, ja. — Jag vet alltihop. Jag vet att man
inte får svika. Jag vet att ni allesammans äro bättre än jag.

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 23 00:04:20 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kronikeval/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free