Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN: Ja, när man håller fast så sitter man fast. — Var
har du hållit hus, förresten ?
HON (sjunger, spotskt) : — ”T villande skogen jag vallat min
hjord”.
HAN (en smula trumpen) : — Jo, va du vallar! Villervallor
gör du. Har du smörgåspaketet? Jag är hungrig som en varg.
Kan du inte se vargtänderna glimma i mörkret?
HON (med fingerad ängslan) : — Tag smörgåsarna, stränge
herr Varg, och skona mitt liv.
(De gå upp emot vad som tyckes vara en stugvägg, bulla upp emellan
sig och luta sig trötta och belåtna mot väggen.)
HAN: — Du — det här med primitiviteten — (mumsar).
HON: — passar oss förträffligt — bara man har en stugvägg
att luta sig emot. Är det en sommarstuga tror du?
HAN (majestätiskt smörgåsätande): — Vet inte. Vi få se
när det ljusnar. (Låtsas ängslig). — Du såg väl inga ljus i
fönstret. Tänk om någon är hemma. Här bo människor. Jag
luktar kristet blod. Jag är bara en stackars varg, jag. Det
ryser i mig.
HON (avbryter, med komisk grandezza) : — Hur mår herr
ingenjörens fru moder, verkmästarfrun ?
HAN (i samma ton) : — Hur mår brukstjänstekvinnans herr
fader, valsverksarbetaren? (Båda skratta).
HAN: — Vet du vad vi är, vi två?
HON: — Det vet jag visst det. Ett nytt skott på det gamla
trädet romantik. Mannen av börd och kvinnan av folket!
HAN: — Herre Gud, Gunnel — vad det låter gammalt och
larvigt.
HON: — Och ändå är det sant på sitt sätt. Vi håller ju av
varandra vi två! (Ivrig.) Men då är vi ju också släkt med allt
som gror och växer och spirar och tränger sig upp genom
jordskokor och snösörja, alla gröna slingor som bygga broar över
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
