- Project Runeberg -  Krönikespelet om Sandviken /
82

(1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klyftor och avgrunder. Vi är släkt med de där små koralldjuren,
du vet, som bygger upp öar under bränningarna och erövrar
nytt land ur havet.

HAN: — Vi är i släkt med allt som är positivt, Gunnel, allt
som är ungt och sunt och öppet för handslag och rådslag.

HON (skyggt men med stigande, inre gripenhet) : — Pojke
— jag skäms att säja det, men jag tror jag börjar ana det. Vi
är i släkt med vår Herre helt enkelt. Han som bygger och
skapar. Han som övervinner övermodet och hatet — vet du med
väd?

HAN (plötsligt allvarlig) : — Jag tror jag vet det, Gunnel.
Genom att ha tålamod.
(De sitta tysta ett ögonblick, lutade moöt varandra. Det börjar ljusna

över scenen. Konturerna av huset framträder tydligare. Han sträcker på
sig, reser sig, säger):

HAN: — Det kyler på morgonkvisten. Besynnerligt att det
alltid känns kallast före soluppgången. Har du märkt att man
ryser just innan solen går upp. Just innan man värmts.
(Räcker handen åt henne, som för att resa henne upp, men blir
plötsligt stående). — Du, vet du vad vi lutar öss emot. Människor.
Jag visste det. Det är ingen stuga — det är inget hjärtas hem.
Det är ett skyddsrum. Vad var det jag sa — det är
farligt att vara bland människor!

(De resa sig båda; litet förstämda stå de nära intill varandra.)

HON (säger stilla) : — Men då är det ju dock ett hjärtas
boning. Det är ju inte bara byggt av de fega och för de fega. Det
är byggt till värn för de värnlösa.

(Ett ögonblick stå de tysta. Så sliter han sig lös ur förtrollningen. De
ta ett steg ifrån varendra. Skogen börjar sakta ljusna. Man hör, plötsligt,
på långt håll ett muntert hallå inifrån skogen. Det besvaras från andra
sidan, Det blir till ett eko, som dyker upp från de mest överraskande håll;
från sidokulisser och nerifrån teatersalongen drar en skara sportklädda
ungdomar upp emot scenen och gruppera sig runt omkring de två unga. Ännu
väger det mellan natt och morgon, mellan verkligt och overkligt.)

BERÄTTAREN (utanför scenen) : — Vi äro här omkring er,
kära flyktande människobarn, vi är här, era ka mrater.

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 23 00:04:20 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kronikeval/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free