Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kroppsvård och själavård - VII. Tankar vid ett nytt sjukhems invigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fekten var förbluffande. Han sjönk tillbaka i
stolen och började snyfta. »Det är för sent nu,
doktorn, det är kriminellt.» Han kom
emellertid till en präst. Vad som tryckte honom, vet
inte jag, det var prästens sak att klara. Två
månader senare kom en patient till mig, glad
och frimodig, lysande av hälsa. »Känner
doktorn inte igen mig?» »Jag ville bara visa upp
mig och tala om att det var riktig diagnos. Nu
är jag alldeles frisk och alla mina smärtor äro
försvunna, och så vill jag tacka doktorn att jag
fick lära känna den prästen. Tänk att det finns
sådana människor.» Kroniska sjuka, som med
negativt resultat genomsökts av
organspecialister och därtill kanske genomgått långvariga
och resultatlösa behandlingar av betydelselösa
organsymptom, borde tala ut med en
själasörjare, antingen en läkare, en präst eller en lekman.
Från mina egna ögon ha fjäll fallit, sedan jag
börjat förstå detta, och fast jag är kirurg och
största delen av dagen måste reparera
kroppens skador, börjar jag få en stor samling fall,
som kommit in på min klinik för operation men
som aldrig behövt opereras och som efter
utskrivningen överantvardats i själavårdande
händer och blivit friska.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
