Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att norrmännen förut liksom danskarne varit enväldigt styrda
af sin konung; den svenske konungen, som genom freden
inträdde i den danskes rättigheter, kunde således hafva
styrt Norge alldeles utan författning; men han kunde också,
om han så ville, ge det en särskild styrelse för dess egna
angelägenheter; t. o. m. om han ville låta norrmännen
själfva deltaga i att skrifva en lag för denna styrelse, så
var det ingenting som hindrade honom — blott han iakttog
de former, som Sveriges grundlagar stadgade för utöfningen
af svensk regeringsmakt, och föröfrigt enligt freden lät
Norge vara ett helt för sig med titeln konungarike. Sverige
hade med denna inskränkning alldeles fria händer gent emot
sin eröfring. Karl Johan talar också sedermera (i bref till
Platen, 13 December 1827) om den obegränsade frihet, som
Kielerfreden i detta fall gaf konungen.
Denna ställning begagnade Sveriges konung så, att
han i proklamationen af den 8 Februari 1814
lofvade sitt nya folk en egen statsförfattning på
konstitutionella grundvalar (fri beskattningsrätt i en egen riksdags
händer), vid hvars utarbetning dess egna "mest ansedde
män" skulle få medverka[1]. Sveriges mening var således att
skänka Norge själfstyrelse, på samma sätt som Tyskland
gaf Elsass år 1877, och som Gladstone i våra dagar ämnar
åt Irland. Sedan Norge i Kielerfreden mottagit nationell
enhet, fick det nu i proklamationen löfte om politisk frihet,
allt af Sveriges fria vilja — bägge förmånerna hittills för
Norge okända i den danska absolutismens dagar. Skönare
gåfvor har aldrig ett folk själfvilligt bjudit ett annat.
Men nu hände något, som plötsligt helt och hållet
förändrade situationen. Norrmännen stötte bort Sveriges
gifmilda hand; de förklarade, att danske konungen väl kunde
lösa dem från deras trohetsed, men icke kedja fast dem vid
någon annan makt; de underkände således helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
