Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges öfverhöghet, ansågo sig i stället numera som ett
själfständigt folk och handlade därefter, i det de genom en
"konstituerande nationalförsamling" på Eidsvold gåfvo sig
en egen författning, den 17 Maj 1814, och en egen konung,
danske prinsen Kristian. Det hjälpte icke att de med
Sverige förbunda makterna talade allvarsamma ord till
prinsen, i Juli månad; han och folket stodo fast i sitt naiva
försök att på både Sveriges och Danmarks bekostnad skörda
hela vinsten af händelserna. Man kan väl förstå och äfven
skänka sin aktning åt den ungdomliga djärfhet, med hvilken
norrmännen således vågade trotsa folkrättens klara bud och
Europas vilja; det är hårdt att blifva sin oväns egendom,
och nationalkänslan är en vacker moralisk drift, hvars
förvillelser emot lagens kalla tvång man icke kan döma strängt.
Men visserligen kunde sådana betraktelser icke trösta Sverige
för förlorade länder, uppoffrade pängar och gjutet blod.
Det kunde icke låta lönen på detta vis gå sig ur händerna.
Således blef Sverige nu försatt i nödvändigheten att med
våld återföra de upproriske till laglydnad och mot deras
egen vilja gifva dem en laglig ställning i världen, med de
förmåner de försmått. Efter några veckor var norska hären
trängd bakom Glommen, dess högra flank kringgången, dess
flygelförsvar Fredriksstad taget, dess center genombruten,
hufvudfästningen Fredrikshald färdig att uppgifvas; då
insågo norrmännen det dåraktiga i sitt försök, drömbilden
om det egna riket försvann och i konventionen i Moss
den 14 Augusti 1814 mottogo de segrarens villkor.
Men läser man nu dessa villkor så har man verkligen
svårt att tro, att det är en segrare som dikterat dem —
så gynnsamma äro de för Norge. Väl måste den objudne
person bort, som ställt sig emellan Sverige och Norge och
usurperat dess krona; men i stället lofvade Karl Johan, i
kraft af konungens fullmakt, 1) att Norge skulle få behålla
Eidsvoldsförfattningen (EF.) i allt som ej stred mot
föreningen med Sverige, och 2) att Norge själft skulle få
deltaga med sitt fria samtycke i uppgörelsen med Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
