Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angående denna förenings vidare bestämmelser. I den
första af dessa punkter förlänade således Sveriges konung
provisoriskt, genom sitt antagande, laglig kraft åt det
författningsförslag som norrmännen själfva utarbetat och en
tid velat göra gällande utan honom; olika bestämmelser i
konventionen visa ock, att EF. genast skulle träda i verket
med sina stadganden om ett norskt statsråd (hemlig art.
n:o 2) och en norsk riksdag (art. 1). Detta var
naturligtvis ett mycket stort medgifvande, men någon förändring
af Sveriges ståndpunkt i frågan var det icke, ty härmed
bragtes ju blott i fullbordan Februariproklamationen (och
senare proklamationer af 10 och 17 Juli), där konungen
redan utlofvat sina undersåtar själfstyrelse och konstitutionell
frihet gent emot sig; medgifvandet innebär blott att konungen
accepterade EF. såsom det grundlagsförslag, hvartill han
gifvit Norges "mest ansedde män" rätt att medverka.
Däremot innehåller den andra punkten en nyhet af så
genomgripande betydelse, att den har bestämdt den skandinaviska
föreningens hela karakter och framtid. Den lyfte Norge
upp ur lydrikeställningen och gjorde det till en stat.
Hittills ett helt under Sverige blef det nu inom unionen en
part emot Sverige. Att en förbindelse fanns och att Karl
XIII var Norges konung — det stod fast sedan Kielerfreden,
det var således bestämdt utan norrmännen; men huru
föreningen skulle ordnas, det kunde Sverige numera icke
bestämma efter behag. Norge kan nu icke längre tvingas,
allt hvad det hädanefter inom unionen gör måste betraktas
som rättsligen frivilligt, det har af Sverige fått en egen
vilja. Så är konventionen i Moss det tredje och största
steget på de stora gåfvornas väg; Kielerfreden gaf Norge
egen tillvaro som nation, proklamationen gaf
själfständighet åt folket gent emot sin nye konung, konventionen
fullbordade detta och lade därtill själfständighet gent emot
Sverige inom den bestående unionen. Så hade norrmännens
emancipationsförsök fått en lön, som de väl aldrig själfva
väntat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
