- Project Runeberg -  Unionen. Sådan den skapades och sådan den blifvit / Del 1, Den ursprungliga unionen /
16

(1893-1894) [MARC] Author: Rudolf Kjellén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till att definitivt åt norrmännen bekräfta en egen grundlag;
något som hittills varit omöjligt, enär det icke funnits någon
annan väg att komma till Norges konung än genom Sveriges
och sålunda hvarje norsk författning måst bära en stämpel
af svensk statsmakt. Men bägge dessa åtgärder hängde på
det intimaste tillsammans. Därför låg det nära till hands
att sammanfatta både unionens och Norges egna affärer i
en och samma akt, där EF:s i Moss provisoriskt bekräftade
bestämmelser således skulle ingå och vinna ändtlig giltighet
bredvid unionens nya regler. Man måste blott noga
fasthålla, att en sådan akt skulle komma att få en dubbel natur;
allt hvad där kom att stå kvar af EF., det måste få
karakteren af en egen norsk författning, en direkt
öfverenskommelse mellan Norges konung och Norges folk; allt det
andra måste bli ett unionellt fördrag, direkt öfverenskommet
mellan Sveriges rike och Norges rike.

På detta sätt gick man ock tillväga. Sedan Karl Johan
låtit öfvertyga sig (af den finske hjälten Adlercreutz),
att denna fråga borde "såsom andra Sveriges rikes viktiga
affärer afgöras i statsrådet", grep svenska regeringen det
initiativ, som blifvit den i Mosskonventionen förbehållet; man
såg öfver EF. och byggde på dess bestämmelser förslaget
till en ny akt. Ärendets vidare gång var också i
konventionen föreskrifvet; kommissarier å Sveriges vägnar skulle
i Kristiania direkt förhandla med det i EF. statuerade
stortinget å Norges vägnar. Regeringen befullmäktigade alltså
sex svenska kommissarier (Rosenblad, Wetterstedt,
Rosenstein, Mörner, Wirsén och Platen); de försågos med en
svensk instruktion och infunno sig med det svenska
förslaget den 13 Oktober 1814 i stortingets sal.

På stortinget framställdes några dagar därefter, af
Möller, en annan arbetsplan — att alla nya bestämmelser
skulle föras in i en särskild föreningsakt men resten af EF.
stå kvar, så att Norges författning kom att stå för sig på
ett ställe och unionen för sig på ett annat. Men detta
förkastades. Stortinget hade då redan gått in på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:31:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krunionen/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free