Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lag och unionsdokument. Men att norska folket sedermera,
då det fått ögonen öppna för konsekvenserna häraf,
alltmera fastnat i en falsk åskådning, det bör, i betraktande
af sakens invecklade beskaffenhet, knappast förvåna någon,
särdeles som man hos en helt ung nation icke kan
förutsätta den mognad i rättsmedvetandet, den frihet från
subjektivitet, som är mäktig att lugnt söka och fritt erkänna
en sanning äfven när den kan synas innebära något
förödmjukande för den ungdomliga själfkänslan.
Men ett förhållande, som mer än det nu påpekade och
mer än allt annat bidragit till att förvirra omdömena öfver
den svensk-norska unionens historiska karakter, är den
ytterst beklagliga löslighet i sakernas formella behandling
hvarmed man å Sveriges sida gick till väga under hela
underhandlingen. Alltifrån den stund, då norrmännen
underkände freden i Kiel, har deras handlingssätt varit konsekvent
och klart: de ansågo sig som ett fritt folk, beroende af sitt
eget behag allena. Felet var nu att man från Sveriges sida
var nog svag att icke tvinga dem ifrån denna ståndpunkt.
Man lät dem själfva föreslå unionsvillkor, ehuru
Mosskonventionen endast gaf konungen den rätten. Man lät dem
besluta en förening, liksom om det berodde på deras vilja
att draga sig undan. Man protesterade ej ens när de
företogo sig att välja en arbetsplan, hvarigenom
unionskonungens erkännande uppsköts till efter grundlagens antagande;
härigenom fick saken ett utseende som om norrmännen af
fri vilja valt konungen och ingått i unionen; till råga på
olyckan uttryckte man sig sedan i den kungliga sanktionen
så som om detta varit fallet, och skref till sist i RA:s
inledning den vackra, men historiskt falska frasen, att
unionen blifvit tillvägabragt genom fri öfvertygelse och icke
genom vapen. Medan man i själfva saken icke eftergaf
Sveriges rätt, sökte man nämligen med mycken ängslighet
undvika att i formen såra norrmännens "barnsliga
retlighet", om hvilken kommissarierna hade åtskilligt att förtälja.
En och annan svensk — främst utrikesministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
