Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa frågor hafva uteslutande svensk föredragning vid de
tillfällen, då IR. representerar konungens person. Vi förstå
ock det lilla ordet "oafhändeligt" i GL. § 1; tydligen
tillkommet för att förebygga en ny Kielerfred, vittnar det om
att Norges yttre ställning vårdas af andra händer än dess
egna, det innebär en förpliktelse för Sverige — i annat fall
vore det rent nonsens.
Ett särskildt slag af diplomatiska mål är bestyrelsen
af rikenas diplomatiska representation hos främmande
makter. Genom att omtala sändebuden såsom sorterande
under unionskonungen belägger RA. § 4 dem med unionell
karakter, och om norsk rätt i GL. § 22 förutsätter enbart
norska sändebud så måste den vika inför honom. Bägge
rikena hafva därför alltid en och samma beskickning i
utlandet. Att till dessa poster kunna utses såväl norrmän
som svenskar, inhämtas af RF. § 28 och GL. § 92, hvilka
inskränka det allmänna villkoret af infödingsrätt till
ämbetsmän inom riket Sverige och i staten Norge. Såsom andra
diplomatiska mål sker utnämning och förflyttning af
sändebud i Sveriges ministeriella konselj. Deras afsked åter är
ett vanligt regeringsärende och förekommer således i den
ordning RA. § 5 utstakar. — Däremot är frågan om
konsulernas unionella natur icke rätt klar i lagtexterna.
Visserligen är rätten att utnämna dem icke inskränkt bland
hvartdera landets män, vare sig genom § 28 i RF. eller § 92
GL.; men den senare uttrycker detta genom att formligen
stadga undantag för dem, och som denna § handlar om
ämbeten i norska staten, så måste konsulatväsendet för
Norge anses som ett rent norskt ärende — därest ej någon
unionsbestämmelse ställer sig däremot. Här hafva vi nu
åter RA. § 4 med sitt ord om "sändebudens" (i motsvarande
GL. § 26 "Gesandters") unionella egenskap. Frågan blir
således den, om RA. i ordet sändebud inbegriper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
