- Project Runeberg -  Unionen. Sådan den skapades och sådan den blifvit / Del 2. Unionens historia 1814-1891 /
7

(1893-1894) [MARC] Author: Rudolf Kjellén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stodo de fast och läto unionen vara. Norge själft syntes
foga sig villigt nog i nödvändigheten. Vedel gjorde allt
för att utbreda unionstanken; Karl Johans mildhet och
öfverseende[1] lugnade och blidkade sinnena, och den resa han i
Sept. 1815 företog genom Norges bygder upp till
Trondhjem blef ett verkligt triumftåg. —

Mot årets slut kom flaggfrågan åter före i Norges
storting, och beslöt tinget därvid att af konungen begära ett
förnyande af den provisoriska åtgärden i Januari. Detta
beviljades den 4 Mars 1816. Fortfarande skulle således norska
handelsskepp få gå under svensk flagg på aflägsnare
farvatten. Det förefaller från början egendomligt, att Norge
kunde förlika en sådan begäran med sitt starka
själfständighetskraf; men saken blir klar om man besinnar tidens
förhållanden. Det var nämligen så, att de så kallade
Barbareskstaterna vid nord-Afrikas kuster (Marokko, Alger,
Tunis och Tripolis) öfvade sjöröfveri som näringsfång emot
alla sjöfarande nationer, som icke formligen friköpt sig från
denna risk genom ansenliga årliga bidrag. Sverige hade
liksom de europeiska staterna i allmänhet bekvämat sig till
en dylik öfverenskommelse, och ej mindre än bortåt 400,000
kr. måste årligen utbetalas för att trygga seglarne under
dess flagga[2]. Norges nya flagga var däremot i Medelhafvet
alldeles okänd, och till att köpa de räddande "turkiska
sjöpassen“ hade dess klena statskassa ingen råd. Det var
sålunda en mycket påtaglig fördel för Norge att här få
krypa bakom Sveriges rygg, genom att låna dess flagga och
pass i de farliga vattnen. Alldeles utan uppoffring ville
dock stortinget ej hösta denna vinst; det anslog därför
100,000 kr. till den svenska konvojkassan hvarur tributen till


[1]
Man känner knappast något exempel på att han låtit norrmän
lida för upproret.
[2]
Då Sverige på 1840-talet upphörde att erlägga denna tribut,
hade det under ett hundratal år inalles betalt inemot 40 mill. (här som
alltid beräknadt i nuvarande kronor, hvarvid en rdlr bco värderats =
1,50 kr. och en norsk speciedaler = 4 kr., utan afseende på
penningevärdets växlingar).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krunionen/2/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free