- Project Runeberg -  Unionen. Sådan den skapades och sådan den blifvit / Del 2. Unionens historia 1814-1891 /
15

(1893-1894) [MARC] Author: Rudolf Kjellén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenska diplomatien lyckades förmå England härtill, passade
de engelska statsmännen på att taga sina smugglares parti
och icke blott kräfva strafflöshet utan rent af skadeersättning
for varubeslaget åt dem. Såsom sakerna nu stodo, fann
utrikesministern Engeström ingen annan utväg än att gifva
efter i den lilla saken för att rädda de förenade rikena i
den stora; detta så mycket hellre som ett motstånd i
Bodöfrågan skulle hafva omintetgjort hoppet om en handelstraktat
med England, hvaraf särskildt Norge kunde vänta sig mycket.
Så kom det sig, att Englands oblyga anspråk godkändes,
att Norge fick smälta skymfen mot sina lagar och därtill
åt våldsverkarne utbetala en betydlig penningsumma.

Det är möjligt, att den svenska diplomatien icke gjort
allt som göras kunde i denna sorgliga Bodösak. Men
man måste alltid minnas dess svåra ställning för ögonblicket.
Sådan är ofta statsmannens tunga lott att med tanken på
det hela och på framtiden få välja ett mindre ondt framför
ett större, äfven där icke det lilla onda, såsom här, har
något godt i följe. Det måste ock noga fasthållas, att den
tillspetsade situation, ur hvilken orätten vid Bodö framgick,
var helt och hållet Norges egen tillskyndelse. Bodösaken
var intet annat än en förklädd episod i den storpolitiska
uppgörelsesaken; och så visar det sig, att den norska
statskassans böter till de engelska röfvarne i själfva verket
blefvo straffet för Norges tredska att icke vilja betala sina
egna skulder till Danmark. Men det är helt naturligt, att
man i Norges trånga förhållanden icke då kunde se saken
på detta sätt. Icke besinnade man där följderna af ett
motstånd eller fördelarne af en eftergift; man såg blott, att
Norges ära och rätt blifvit skymfade; regeringens politiska
upplysningar betraktade man som svaghetens undskyllningar
eller själfrådighetens skrämskott; och så sänkte
missförståndet sin onda brodd i sinnena, och mot svenska
diplomatien vändes i Norge en ovilja, som skulle få viktiga
följder i unionens historia. —

Medan dessa moln drogo förbi, fortgick som vanligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krunionen/2/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free