Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unionens hvardagsarbete att undanrödja anledningar till
missnöje och förbättra lagstiftningen. Den segslitna
flaggfrågan hade således åter varit före och genom kungliga
förordningar i Juli 1821 för en längre tid afgjorts. Nu
utbyttes den hittillsvarande norska handelsflaggan med
Danmarks färger mot en ny rent norsk, sådan den af
stortinget önskats — röd med blått kors i hvit infattning,
densamma Norge ännu har. Vidare bestämdes, att denna flagga
skulle i de trygga farvattnen fritt användas af norska skepp,
liksom den rena svenska på de svenska fartygen; men
bortom Cap Finisterre (på Spaniens nordvästhörn), där faran
för barbareskerna ansågs börja, där skulle både svenska
och norska skepp hädanefter använda endast en unionell
handelsflagg, därest de ville påräkna skydd af unionens
konsuler och krigsfartyg; och den 14 Jan. 1822 anordnades
denna gemensamma flagga likadan som den 1818 medgifvits
åt norrmännen ensamma, således örlogsflaggan efter 1815
års ordning, men utan tunga och stjärtar. Förändringarne
bestodo alltså dels däri, att Norge fick en egen flagga, och
dels däri, att äfven den gamla svenska flaggan utestängdes
från de farliga vattnen — till gunst uteslutande för
norrmännens nationalkänslor. — Samtidigt härmed togs ett nytt
steg till mellanrikshandelns underlättande, då konungen den
30 Maj 1821 uttalade principen, att de förenade rikena
skulle vara en enda marknad för deras egna produkter. För
att verkställa denna tanke nedsattes en unionskommitté, och
på dess förslag byggdes den 24 Maj 1825 — tionde
årsdagen af den första mellanrikslagen — den nya lagstiftning
(senare af 1827 års storting för Norges del stadfäst), som
sedan skulle förblifva gällande i ett halft århundrade. 1821
års princip blef här till stor del genomförd, i det att en
mängd af ländernas inhemska varor (ej blott
lifsförnödenheter som 1815) befriades från tull då de fördes öfver
landgränsen, och belades med blott half tull då de
forslades sjövägen, det senare i likhet med utländska varor vid
landtransporten. Så hade Norge nu för sina flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
