- Project Runeberg -  Unionen. Sådan den skapades och sådan den blifvit / Del 2. Unionens historia 1814-1891 /
19

(1893-1894) [MARC] Author: Rudolf Kjellén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Johan personligen allt hopp om Norges krona[1].
Eidsvoldsfesten var således en direkt utmaning mot Sverige,
mot unionen och Karl Johan, och kunde ej annorlunda
uppfattas öster om Kölen. Konungen dolde ej heller sin harm;
men det oaktadt återkom firandet nästa år, och år 1827
gick stortinget själft i spetsen för de lysande fester,
hvarmed Eidsvoldsdagen nu högtidlighölls landet rundt[2]. Än
värre blef det, då på själfva föreningsdagen, den 4 nov.,
samma år ett af svensk direktör framfördt skådespel öfver
“Föreningen eller fredsfesten“ blef uthvissladt på Kristiania
teater. Väl försäkrades vidt och bredt i Norge — och
försäkras ännu i dag — att nationalfesten och teaterskandalen
icke på minsta sätt inneburo någon demonstration mot
broderland och union; men det var dock väl mycket begärdt,
att Karl Johan och Sverige skulle smälta skymfen endast
därför att man i Norge icke tillade den någon betydelse; och
Karl Johan var ej heller sinnad att göra det.

Den 26 Nov. 1827 fick Sandels, som genom sin
likgiltiga hållning vid de stötande uppträdena förspillt
konungens förtroende, sitt afsked från ståthållareämbetet. På hans
plats kom i stället Baltzar Bogislaus von Platen,
unionsvännen från 1809, kommissarien från 1814, mannen med
järnviljan, som dragit Göta kanal genom Västgötabygden,
men nu skulle få ett än hårdare arbete med norska
nationalfördomar; han ansågs nämligen i Norge som en typ för
de svenska amalgamisterna, och hade i sitt stränga ärliga
allvar icke heller den smidighet, som går ur vägen för
stötestenar. När så Eidsvoldsdagen nalkades år 1828, kom
Karl Johan själf till Kristiania och sände stortinget en
allvarlig hälsning att icke fira det ömtåliga minnet; åter


[1]
Eidsvoldsförf. § 15 hade föreskrifvit, att Norges konung “skall
städse hafva bekänt
och bekänna sig till den evangelisk-lutherska
religionen“. De kursiverade orden hade man inskjutit i direkt syfte att
omöjliggöra Karl Johan — som ju varit katolik.

[2]
Stortingets uppträdande kan dock i viss mån försvaras därmed,
att man missförstått ett yttrande af Karl Johan och trodde honom nu
vara mera likgiltig för saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krunionen/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free