- Project Runeberg -  Unionen. Sådan den skapades och sådan den blifvit / Del 2. Unionens historia 1814-1891 /
24

(1893-1894) [MARC] Author: Rudolf Kjellén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reguliära styrkan; men visserligen blef denna styrka genom
1816 års värnpliktslag betydligt förminskad.

Ståthållaren var denna tid alltid en svensk man, men
utnämndes i norskt statsråd. Öfverhufvud användes också
inom diplomatien ännu blott svenskar. Däremot hade redan
1815 äfven norrmän börjat förordnas till konsuler, och
detta ehuru konsuler under denna tid utnämndes i rent
svenskt statsråd — visserligen en svår oformlighet, då
statsrådet i detta fall enligt RA. § 5 borde varit sammansatt;
utländska makters konsuler, äfven om de hade sin
anställning i Norge, mottogos också från början i svenska
statsråd, dock saknas icke fall att de fått sitt erkännande
(exekvatur) i norskt råd, och i Karl Johans egen regering
blifver detta regeln. Styrelsen för all diplomatisk
representation var rent svensk — utrikeskabinettet,
kommerskollegium, konvojkommissariatet; dock infördes norrmän i
det sistnämnda genom förordningen 24/5 1815 och i själfva
utrikeskabinettet tillfälligtvis efter 1825; och öfver
konsulatväsendet ökades Norges inflytande genom den nya
konsulatstadgan af 1830 (9/3 för Sverige, 20/12 för Norge), i det
att nu det norska handelsdepartementet började dela
kommerskollegii uteslutande förslagsrätt vid konsulernas
utnämning och uppsikt öfver deras tjänstgöring. Utgifterna till de
gemensamma ändamålen utbetaltes af Sverige allena, ur dess
kabinetts- och konvojkassor, till hvilka Norge bidrog med en
oproportionerligt liten del, som därtill sällan flöt in ordentligt[1].

Man finner, att den ödesdigra brist på formsinne, som
stämplat unionens tillkomst, fortsatte i dess historia, men
att ur virrvarret dock stadigt framlyser unionens


[1] Äfven efter den höjning af de norska bidragen, som skedde 1828
(från 100,000 åt hvardera kassan till resp. 160,000 och 120,000), var
missförhållandet ej häfdt. En utredning för åren 1815—27 visar, att
kabinettskassan årligen i medeltal erhållit 600,000 från Sverige och blott
100,000 från Norge, konvojkassan åter öfver 400,000 svenskt men icke
fullt 70,000 norskt bidrag; medan Norges lästetal redan var mer än en
tredjedel af Sveriges. 1830 års storting nedsatte åter konvojanslaget till
100,000 och 1833 års ting ända ned till 60,000, där det en lång tid bibehölls.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krunionen/2/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free