Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen handlades utrikesmål som rörde Norge ensamt; for
dylika mål skulle alltså i framtiden fungera en konselj af
två personer, utrikesministern samt norske statsministern.
Genom den andra punkten fick Norge samma delaktighet i
den ministeriella konseljen så snart ett utrikesärende angick
bägge rikena, vare sig lika omedelbart eller det ena af dem
i första hand; här skulle således konseljen hafva tre
medlemmar, nämligen förutom de förre den svenske
hofkansleren.
Denna resolution, om än i förstone någon gång
bortglömd, har ägt bestånd allt sedan dess och utgör ännu i
dag grunden för den delaktighet i utrikesaffärerna, som
blifvis Norge beskärd. Grunden är emellertid, som snart skall
inses, mer än lofligt lös. Hade unionsförhållandet haft sin
enda lag i GL. — då skulle från rättslig synpunkt icke
så mycket varit att anmärka vare sig mot tillkomsten af
eller innehållet i resolutionen; ty då hade Norge kunnat äga
särskilda utrikesfrågor, och i och med detsamma hade ock
konungen haft ett visst berättigande att ordna dem på sätt
som skett, i vanlig förordningsväg utan grundlagsändring[1].
På en sådan förutsättning var norska statsrådets hemställan
byggd, och utan den kan resolutionen själf icke förklaras;
till yttermera visso omtalar den ju själf i sina föreskrifter
dessa särskilda norska utrikesaffärer, på möjligheten af
hvilkas tillvaro dess egen laglighet uteslutande hvilar. Men nu
har RA. i sin § 4 omöjliggjort för unionslanden att hafva
privata affärer med utlandet; någon särskild politik skulle
enligt unionsöfverenskommelsen icke finnas, alla norska
utrikesmål skulle rättsligen sedt vara äfven Sveriges. Inför
detta förhållande visar sig 1835 års resolution icke vara
hvad dess stiftare utgick ifrån, en blott tillbyggnad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
