Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade efter sin plats i Sveriges konungalängd, äfven då han
uppträdde som Norges konung; 3) Sveriges och Norges
nationalfärger sammanblandades, så att t. ex. en norsk
skyllerkur befunnits målad gul och blå och de norska
officerarnes nya kappor stötte i samma färger; 4) Norges vapen
användes i svenska riksvapnet på mynt och sigill; 5)
svenska riddarordnar gåfvos åt norrmän; 6) på unionsflaggan
voro de svenska färgerna öfvervägande; 7) de diplomatiska
ärendenas behandlingsform gaf Sverige företrädet. Alla
dessa förhållanden betecknades såsom beroende på
“ofullständigheter i unionsakterna“ af natur att såra Norges
nationalkänsla och rubba unionens grundval, bägge folkens
likställighet i rättigheter; hvarför de kräfde snar bot genom
reformer i lagstiftningen. Om likställighet i skyldigheter
till unionen hördes intet ord.
Dagen efter denna inlagas framkomst och innan
tinget själft hunnit fatta beslut däröfver, blef stortinget af
konungen upplöst, under påtryckning från utlandet, särskildt
Ryssland, som i Norge fruktade en ny revolutionshärd.
Härigenom blef situationen än mer tillspetsad, särdeles som
äfven den svenska pressen med “Svenska Minerva“ i
spetsen nu drog blankt emot Norges fåfängliga färd. Men
konungen stillade det annalkande ovädret med sin vanliga
diplomatiska skicklighet.
Den 19 September 1836 återbesattes, efter 7 års
vakans, ståthållareposten i Norge, och denna gång med en
norrman, grefve Vedel, hvars erfarenhet, anseende och
unionsvänlighet gjorde honom själfskrifven därtill. I hans hand och
under de ändrade förhållandena skiftade ämbetet nu natur,
så att det blef snarare ett konstitutionellt
premierministerium än ett kungligt ställföreträdarskap; och hans egen
person var särdeles ägnad att utföra medlarens roll i de
unionella konflikterna. Därpå lät konungen förelägga det
nyinkallade stortinget de lagar om kommunal själfstyrelse,
som sedan fingo sanktion den 14 Jan. 1837. Genom dem
var en framtidsdiger institution inrättad i Norge, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
