Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stödjepunkt for det nationella lifvet och en förskola till politisk
uppfostran, visserligen af natur att skärpa de små synpunkterna och
ensidiga intressena; men för tillfället verkade dess införande
välgörande på stämningen, enär det sedan flere år tillbaka
varit ett nationellt önskningsmål, som endast genom
regeringens motstånd blifvit undanskjutet. Man kunde nu med
mera lugn afvakta tingets åtgärder vid unionsfrågorna. Som
förelöpare framdrog tinget frågan om handelsflaggans
berättigande på alla haf och uttalade sig därför den 23 Jan.;
denna sak hölls skild ifrån de egentliga unionsfrågorna, enär
tinget här kunde åberopa Norges i GL. § 111 tydligen
skrifna rättighet. Dagen därpå upptogos till behandling
de andra tvistepunkterna. Det befanns att konungens
försonliga politik hade verkat så mycket, att åtminstone några
af den förra konstitutionskommitténs anmärkningar förfallit;
man talade sålunda icke längre om konunganamnets
ordningstal eller slarfvet med nationalfårger eller de svenska
riddareordnarne. Kvar stodo i stortingsadressen af den
24 Jan. 1837 de fyra besvärspunkterna angående
krigsflaggan, vapnet, titulaturen och de diplomatiska ärendena.
I dessa punkter begärde norska folket alltså reformer, och
detta visserligen icke som en nådegåfva utan såsom
uppfyllelse af Norges genom likställighetsprincipen skapade
rättskraf.
Frågan om handelsflaggan fick snart nog en för Norge
tillfredsställande lösning, då konungen den 11 April 1838
upphäfde de hinder, som föregående förordning upprest emot
dess begagnande hvar som helst. Från den tiden hafva
således norrmännen kunnat föra sin egen flagga på alla
världens haf; det var en fröjdefull dag för nationalkänslan, och
den firades med jubel rundt om i Norges bygder. Med den
stora adressen syntes det däremot i förstone gå sämre.
Norska statsrådet ställde sig (den 14 Febr. 1837) på tingets
sida, utom i frågan om titulaturen som ansågs böra vänta
till ett tronskifte; och det norska reformprogrammet var alltså
förminskadt till tre punkter, då det kom inför konungens ögon;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
