Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länderna. I ett sådant statsråd utses konsuler och
utrikesministern själf; sändebudens utnämning åter är ett
diplomatiskt mål. Interimsregering och Förmyndareregering
sammanfalla i en mellanregents person (myndig kronprins
själfskrifven; eljest vald enligt reglerna vid konungaval) eller
en mellantidsregering (norske statsministern och svenske
justitiestatsministern, jämte ett statsråd till från hvartdera
riket; fungerande i Stockholm). För medlemmarne i dessa
regeringar och statsrådsmöten samt för utrikesministern
öfverhufvud gäller ett och samma ansvar; åtalet är
hvartdera landets ensak (odelsting eller konstitutionsutskott), och
domen uttalas af en särskild riksrätt (tre högste domare) i
den anklagades fosterland; men däremellan bedömes hans
skuld af en jury, 6 svenskar och 6 norrmän, bildad genom
representationernas val för 10 år och parternas jäf för
stunden; den sitter i Karlstad och fäller först med 2/3 pluralitet.
Den gamla Karlstadkommittén inskränkes till 12 man från
hvartdera riket. Men till Karlstad kommer äfven mera
regelbundet ett annat 24-mannautskott ur riksdagarne under
namnet kongress, hvars uppgift är att slita öfriga
skiljaktigheter emellan länderna, i fråga om gemensamma anslag
eller eljest af bägges beslut beroende ärender (§ 134); i
anslagsfrågor har denna kongress t. o. m. eget initiativ,
dock inom gränserna af de bägge representationernas
beslut (§ 140, b). Här ligger alltså ett litet frö till ett
unionsparlament — en tanke, som eljest är för 1844 års
kommitté alldeles främmande.
På detta sätt har alltså kommittén sökt inom de trånga
gränser, som unionen ursprungligen fått sig anvisade, skaffa
densamma fasthet, konsekvens och ordning. Kommittén har
ej heller förbisett sammanhanget emellan
landsförfattningarne och unionsrätten, utan söker genom några breda
linier (§ 4, 7, 24) rita ut konungamaktens allmänna omfång
så att den blir i stort sedt lika för bägge rikena.
Härutinnan, liksom i samhörighetsprincipens fullständiga
genomförande öfverhufvud, ligger en obestridlig förtjänst i 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
