Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års revisionsförslag. Vidare utmärker det sig från sin egen
ståndpunkt därigenom, att det åtminstone icke gaf det ena
riket några förmåner på det andras bekostnad; om således
Norge slapp ifrån ståthållareämbetet (som alldeles
upphäfdes) och vann sin fullkomliga likställighet med Sverige
äfven i det återstående stycket, utrikesförvaltningen, så skulle
det å andra sidan afstå från landtvärnsklausulen och
stortingsvetot vid anfallskrig[1] samt öfvertaga sina fulla
skyldigheter vid gemensamma utgifter, bl. a. genom att bevilja
kreditiver liksom Sverige (§§ 83—85). Jämlikhet i
skyldigheter såsom förutsättning för jämlikheten i rättigheter,
det är förslagets ståndpunkt och så långt förtjänar det fullt
erkännande. Huruvida åter denna jämlikhetsprincip själf
var enlig med unionens ursprungliga förutsättningar;
huruvida dess medgifvande nu var någon skyldighet eller vinst
för Sverige; huruvida den öfverhufvud förmådde bota de
svåra fel hvaraf den bestående unionen led[2] — det var
visserligen andra frågor; och genomläser man
kommittéförslaget i dess helhet, så kan man svårligen värja sig för
samma intryck som reservanten Hartmansdorff hade däraf,
att det synes “nog mycket antyda ett norskt original“.
Emellertid gjorde sig Norge själft — förnöjdt med
1844 års skänker — icke brådtom med förslagets
behandling; och då norska regeringens betänkande däröfver
(utarbetadt af statsrådet Petersen) ändtligen kom den 27
Febr. 1847 i form af ett motiveradt motförslag, så befanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
