Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i stort gjorde sig gällande. Förslaget får härigenom
i viss mån en annan prägel än det förra, i det att det icke
så mycket vänder sig om samhörighetsprincipens
konsekventa utveckling på 1814 års grundvalar, utan begränsar
sig till att inom det gifna gemensamhetsområdet
åstadkomma likställighet mellan folken samt något bota RA:s
oklarheter och formfel, särskildt i de punkter på hvilka
de Geers kritik riktat uppmärksamheten. Den föreslagna
föreningsakten blir därför äfven vida mindre omfattande i
yttre mening, endast 71 paragrafer.
Liksom 1844 uttalas nu uttryckligen gemenskapen i
traktater (§ 2) och konsulatväsendet (§ 28), mot hvilken Norge
opponeratsig 1847. Man föreslår en stadig inrättning af ett
unionelt statsråd, lika många (minst tre) från hvartdera riket,
för alla mellanriksfrågor och inbördes intressen i allmänhet
samt äfven för särskilda landsfrågor om konungen ansåge
dem på något sätt beröra det andra landet. Dit skulle äfven
föras de viktigaste ministeriella mål (traktater, konsulers
utnämning), och andra efter konungens behag — detta dock
med reservation från svenskt håll (Bildt). Öfriga
ministeriella ärender skulle höra till en konselj af
utrikesministern, ett annat svenskt statsråd samt norska statsministern.
Kommittén behåller alltså — utan norsk gensägelse —
utrikesministerns svenska nationalitet (§ 27); men svenskarne
förklara dervid, att denna hade kunnat efterskänkas om man
fått ena sig om ett kontrollerande och beviljande
unionsparlament. Nu skulle alla gemensamma myndigheter ansvara
inför sitt eget fosterland efter dess lag (liksom i 1847 års
förslag). — Gemensamma bördor få bestämmas genom
inbördes lagstiftning (och skall därvid folkmängden ensam läggas
till grund, utom för konsulatväsendet där hänsyn tages äfven
till handelsflottornas dräktighet och varuomsättningen samt
konsulatafgifterna). Däremot fasthålles tanken på en
unionsarmé; hvarvid Norge ej kunde förmenas att hålla sig ett
landtvärn hemma, sedan det gifvit sin fulla
unionskontingent. Likaså ströks stortingets veto vid krigstillfällen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
