Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade delaktighet vid ändringar af unionsbestämmelserna i
GL. Om revisionsfrågans fall 1871 betecknar slutet på en
period, unionens och Sveriges nederlag, så börjar året 1873
den nya perioden, med Norges direkta och definitiva seger.
Ett af skälen till Sveriges undfallenhet i ståthållarsaken
var att underhandlingar vid denna tid åter pågingo om att
införa en tidsenlig mellanrikslag. De öfverklagade
missförhållandena med den gamla lagen hade endast delvis
kunnat botas, genom smärre ändringar och tillägg; nu hade
därtill handelsfrihetens grundsatser vunnit allt mera mark,
och den nya stambanan gjorde det omöjligt att längre
fasthålla någon skillnad mellan land- och sjötransport. Så
kom då ändtligen till stånd en ny mellanrikslag af den
29 Maj 1874. Den stadgar fullkomlig tullfrihet för alla
inhemska “naturalster eller tillverkningar“ (utom socker och
sirup, tobak, sprit- och maltdrycker, kaffe och spelkort) och
öppnar således de båda ländernas marknader helt och hållet
för hvarandra, på samma gång den alldeles frigifver sjöfarten
dem emellan.
Den ökade samfärdseln hade äfven framkallat behof
af en myntreform, i det att Norge grundade sitt myntsystem
på tolftalet och Sverige på tiotalet, till olägenheter vid
handeln mellan rikena. Danmark hade samma intresse af en
likformig anordning, och i Dec. 1872 hade utsedde
kommitterade från alla tre skandinaviska länderna
öfverenskommit om ett förslag därtill. Vid afgörandet nästa år gingo
svenska och danska riksdagarne utan vidare in på saken —
men stortinget afslog, utan annat synbart skäl än att det
hoppades på någon allmän internationell öfverenskommelse.
Sverige och Danmark läto sig dock af Norges afvisande
hållning icke förhindra att tillämpa det nya systemet, och
norska handeln kom därigenom i sådan förlägenhet, att
stortinget redan 1875 (den 17 April) fann sig föranlåtet att
ansluta sig till grannländernas konvention, oaktadt Sverdrup
till det yttersta kämpade däremot.
Den tid som nu följer, slutet af 1870- och början af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
