Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksrättsdagarne det svenska statsrådet (Thyselius) på
konungens tillfrågan afgifvit den förklaringen (den 6 Mars 1884),
att unionens väsen betingar såväl konungens fasta veto mot
ändringar i GL. som hans fulla makt öfver Norges
krigsstyrka (hvars användning till unionens försvar har sin enda
skrifna regel i denna GL:s § 25). Det artade sig härmed
ett ögonblick till en ny unionell konflikt liksom 1860. Men
ställningen i Sverige var förändrad; nationalmotsatsen som
då kändes stark nog att hålla riksdagen enigt samman, och
liberalismen som dess banérförare, mot Norge, den har
förlorat sin kraft; partiintressena skymma den undan; stora
tidningar tala Norges sak; en till Stockholm i agitatoriskt
syfte anländ norrman hyllas af ett hundratal riksdagsmän,
som förklara den norska frågan vara Sverige likgiltig
(“Ullmannsfesten“ den 22 April 1884); andra kammaren har
majoritet (84 röster mot 62, den 18 Maj) för ett förslag
hvilket under dessa förhållanden ej kunde fattas annat än
som en opinionsyttring för Norge (Hedins motion, se
nedan); tre dagar senare har ministären Thyselius fallit —
och så blir intet annat öfrigt för konungamakten i Norge
än att kapitulera. Inga förskönande former kunna upphjälpa
detta faktum, då tingets anförare i striden, den norska
nationalensidighetens ledare och hufvudman, unionstankens
motståndare i alla frågor sedan 30 år tillbaka, Johan
Sverdrup den 26 Juni 1884 såsom Norges statsminister
tager säte vid konungens rådsbord.
Norges konung har kapitulerat, och unionstanken följer
honom efter. I värnepliktslagen af den 16 Juni 1885,
— Sverdrups personliga verk — sätter den norska
parlamentarismen sin första mogna frukt.
1885 års morska värnepliktslag är den enda europeiska
härordning under detta århundrade som afgjordt minskat
en stats försvarsstyrka. Redan detta är i och för sig
betänkligt inom en union, som har gemensamt försvar till
hufvudändamål och mening. Men värre är, att minskningen
afsiktligt drabbat just den del af norska armén som står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
