Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
protokollerna medan riksdagens rätt därvid alltid är begränsad
af RF. § 105; en sådan forändring innebär alltså icke blott
en ensidig utvidgning af Norges rättigheter, utan en ny
förmån för stortinget framför riksdagen. Emellertid framställdes
detta förslag vid 1883 års riksdag (Asklöf).
Konstitutionsutskottet bröt udden af dess unionella syfte genom att
förvandla det till en motion hvarigenom blott den ministeriella
konseljen skulle utvidgas, med en ny svensk bisittare.
Innan detta förslag kom till definitivt afgörande i riksdagen,
väckte Hedin 1884 samma förslag som den ursprunglige
motionären; men det föll i första kammaren. Nästa
riksdag antog sedan utskottets förslag, och endast konungens
sanktion återstod. Den 10 April 1885 förekom riksdagens
beslut till stadfästelse i svenska statsrådet; vid detta
tillfälle anmälde statsrådet — ministären Themptander —
att det ansåg den nye svensken i konseljen böra, där saken
rörde bägge rikena, åtföljas af en ny norrman, och att
beslut härom, ehuru strängt taget innebärande en ändring i
RA., borde kunna fattas af konungen allena nu som 1835,
dock ej i ministeriella konseljen själf dit saken då mindre
egentligt fördes, utan i sammansatt statsråd. Med anledning
häraf uppsköt kronprinsen-regenten sanktionen på den
svenska grundlagsändringen och sammankallade den 17 April
detta sammansatta statsråd; här framkommo emellertid de
norske ledamöterna (Richter) med den fordran, att sakens
afgörande skulle ega rum icke i sammansatt, utan i —
enbart norskt statsråd; väl ådagalade svenskame genast
haltlösheten i detta påstående och den uppenbara
misstolkning af prejudikatet från 1835 hvarpå det grundade sig;
men vid denna oöfverensstämmelse fann man sig för
stunden böra nedlägga saken, och den svenska
grundlagsändringen fick sedan ensam sin sanktion den 7 Maj. En vinst
skulle Norge dock skörda äfven af detta första försök;
svenskarne hade i statsrådet låtit undfalla sig ett yttrande,
att Norge liksom Sverige ”ensamt besluter öfver sin
grundlag i alla dess delar”; därmed var från regeringens sida den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
