Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bredvid Muffa-Lotta satt Lama Johanna.
Benen voro förtvinade och hon måste ha hjälp med
både det ena och det andra. Men sticka strumpor
kunde hon. Hennes fingrar rörde stickorna
blixtsnabbt och ögonen hade hon med sig. Hon hade
en fix idé — att ett kärleksförhållande existerade
mellan Falka-Stava och Håka. Det tjänade
ingenting till att försöka ta henne ur den tron. Hon
kunde ligga vaken natt efter natt och stirra och
lyssna i mörkret, och när hon jagat upp sin fantasi
tillräckligt väckte hon sin sängkamrat och bad
henne dra eld på en svavelsticka, ty det stod aldrig
rätt till. Och Muffa-Lotta for upp ur sömnen och
bad på sitt kinesiska språk Johanna dra ända in i
Hälsingland. Och då vaknade kanske de andra.
Grejsen svor så taket kunde lyfta sig och Kitta
På Sne skällde och gnällde om nattfred och
försäkrade att Falka-Stava låg som död under samma
fäll som hon — det var bara svartsjuka — hon
skulle skäms och veta hut gamla lama människan
— tänk om Johanna vore frisk och hade samma
sinnelag — marskattorna voro som läsbarn emot
henne, och en skulle vända ut och in på henne
och titta på själen — håll dej still och sov ditt
skrälle!
Och då teg Johanna. Hon våndades en stund
och suckade och vred på så mycket av kroppen
hon kunde tills hon somnade av trötthet vid att
lyssna och stirra. Och snart hördes bara de
sovandes stånkande, Gremsingens pip i bröstet och en
och annan snarkning.
I den återstående sängen låg stortjuven Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
