- Project Runeberg -  Kryss och landkänning /
20

[MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigstugan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han sov mest nu på sina lagrar. Han var över 70
år och 40 av dem hade han varit i fängelse. Det
var han som stal kyrksilvret i Håskulla kyrka med
prästen Ekborns hjälp. Prästen stod själv i
sakristian och langade dyrgriparna ut genom fönstret
till Stolpe. Ekborn hängde sig i rannsakningshäktet,
men Stolpe ville leva och vittja flera kyrkor. Det
lyckades också, men han blev alltid fast, ty
kyrkstöld hade ingen välsignelse med sig. Han var
far till en massa barn som alla hade samma
tjuvsena och voro fruktade i många kyrksocknar, ty de
drogo sig ej för att ta till kniven om det gällde.

Man må inte tro, att gubben Stolpe var
orkeslös, fast han sov för det mesta. Han var bara lat.

Hans sängkamrat var Blinningen, Johan Petter,
blindfödd och f. d. elev vid blind- och
dövstuminstitutet. Han representerade bildningen inom
fattigstugan, ty han var den ende som kunde läsa.
På vinterkvällarna, då hjonen trötta efter dagens
strövtåg med tiggarpåsen sutto och dåsade i
mörkret — ty ljus användes icke — tog Johan Petter
fram den enda bok han ägde och läste med
oändligt långsam sövande röst igenom den från pärm
till pärm. Han kunde den sedan många år utantill,
men han satt ändå och fingrade på de upphöjda
typerna alldeles som på institutet, ty det hörde till,
han var lärd så. Boken var Den Blindes
tidsförsonare, Stockholm, tryckt hos L. J. Hjerta 1842.
Johan Petter var litet larvig, litet fjollig, eller hur
man skall säga. Han var en fyrtiårs man, yngst
av hjonen. Lama Johanna påstod alldeles säkert
att Regenta och han hade sitt ihop, men hur det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kryss/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free