Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Steck inte dit klorna förrän dä bler ljus,
för då får du mek å leka mä, varnade Grejsen.
Nää du, Stolpafaen, Regenta sa räkna, innan du
ger dej opp i maten. Sett logn, sa ja!
Regenta kiev in.
— Si ja feck lôven å ta rätt på ljusastaken
också, si! Va ä I oppe ätter, Stolpe? I har la
inte vatt framme ve bordet? Si nu ble dä ljust —
å s’ocke ljus, köpeljus ä dä, ja, en har då allri
sitt maken, den frua, den frua, ja säjer då dä!
Har I vet å tacka nu, era stackare? Ja, ja får la
tacka då för mej å di andra. Gu ska löna
hasskapet på den yttersta dagen i evihet amen, skulle
inte sånt hasskap få sitta på nådatronen i hans
rike, så kommer la ingen in i saliheta, d’ä ljug dä!
— Ja tack, söta snälla! Hälsa å tacka så moe!
Ja tack, då! ljödo några röster i korus.
Men Blinningen tillade: — Vell inte Albet ha
ett guss ord mä säj på vägen?
Regenta for ut: — Äsch, tösst mä dej, Johan
Petter! Han vell läsa, stackarn — — Men Albet
får la gå nu, innan dä bier nermörkt.
— Å, ja ä inte mörkrädd! Läs du, Johan
Petter!
Jag visste att Blinningen blev ledsen, om han
inte fick läsa för varje främmande som hade något
ärende i fattigstugan.
— Sir I dä, Regenta, atte han vell! triumferade
Blinningen och grävde fram sin bok bakom
huvuddynan. Han började fingra på första sidan och
stavade i klagande tonfall:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
