Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag åtminstone inte var någon Långholmskandidat.
Du skulle sett med vilken komiskt kylig
reservation de behandlade mig. Och inte blev det bättre,
när jag helt plötsligt slungade böckerna för att bli
målare. Nu var jag naturligtvis spritt galen.
Den närmaste tiden efteråt minns du själv.
Du minns skolan vi arbetade på, hur vi bytte ut
studentmössorna mot slokhattar och levde på kaffe.
Nog var det underbart att magarna höllo stånd
mot den dieten. Tobak och kaffe och vid festliga
tillfällen ett glas öl i något kafé vid en bakgata,
medan vi stormade himlen i vår fantasi och
kalfatrade allt. Ned med akademien och upp med oss
själva! Och om nätterna sutto vi i varandras
kyffen och filosoferade och diskuterade
tvärsigenom rökmolnen tills solen stack in huvudet och
födde oss en ny dag att filosofera bort. Varifrån
fingo vi pengar? Det är mig ännu en gåta.
— Å, du minns väl, att vi målade kort till
både påsk, pingst, lövhyddohögtiden och jul. Kort
för 25 öre stycket.
— Ja, men när någon hade fått sälja för ett
par kronor skulle ju allihop leva på mecenaten.
Nå, det var ju billigt på bolagskrogarna den tiden.
Kommer du ihåg dillköttet och svagdrickat och
när vi bjödo fyra sjåare på middag mot att de
skulle sitta modell och du höll på att få stryk för
att du karikerade dem? Men det svåraste var att
alltid laga så att jag hade en tioöring över till
porto var dag, ty vi skrevo till varandra
dagligen, fästmön och jag. Och färgen var dyr. Man
gick och avlade milliondukar i hjärnan och målade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
