Kryss och landkänning / 39 Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärsliv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han håller målarmagasin och säljer färg med värdig min. Jag i en målarkladd är kär, min målare på modet är, har vida byxor, sammetsrock, men sjunger lika glad ändock: Tarara-boom-de-ay — —

Det värkte i mitt huvud. Jag trodde att jag
skulle svimma. Jag försökte le, antagligen matt.

— Nej, på dej biter ingenting, din dömåns,
sade Olle. Hör ni, pojkar, jag tror det är bäst att
vi knalla sta och hämta en läkare! Det här duger
inte, han är ju vit i ansiktet som en kyrkvägg!

I samma ögonblick hörde jag en välbekant
röst ute från tamburen.

— Pojkar, sade jag, ni få gå nu, för min
fästmö kommer. Adjö med er, kila på bara!

Med ens kände jag mig så stark, att jag
kunnat hoppa ur sängen. Det är märkvärdigt med
den där kärleken, eller hur?

Och förbi de utgående trängde sig min fästmö,
frisk och rödblommig av vinterkylan. Tja, sådant
förstår du!

— — —

— Jag?! Jag känner mig frisk som en
nötkärna, men jag har varit litet sjuk, antagligen
förkylning, ljög jag. Nu är jag alldeles bra.

— Men vågar du verkligen gå upp? Du har
ju haft feber och yrat. Nå, kläd på dig i så fall,
så gå vi och äta frukost! Jag stiger ut så länge och
pratar med gumman.

Egendomligt! Jag kände mig bara litet matt
i knäna. Hunger kände jag fortfarande ingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>