Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haröns omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fisket och jordbruket och ön tycktes vara till för
kolportörernas skull. Men riket ovanefter är ju i
alla fall värt mera än det jordiska och nog var det
skönt att den eländiga supningen hade tagit slut.
Fast inte hade det skadat med lite mindre religion
och lite mera arbete. Men fruntimmerna äro nu en
gång sådana, att de inte kunna få Nåden i så
hög grad som karlar. De ha ett slags praktiskt
förstånd, som säger dem, var det nödvändiga
världsliga skall ta vid, när himmelriket börjar
inkräkta på ekonomien. Emellertid hade
kolpor-törerna det bra på alla vis och det var väl
huvudsaken.
Men när jag nu kom till Harön efter två
års frånvaro, hörde jag redan på långt avstånd
ett handklavers glada toner. Handklaver hade
varit bannlysta av kolportörerna. Och när jag
lagt till och beslagit segel och gått i land och
knogade uppför Mårdberget, ljöd redan tramp
från en dansbana. Och när jag kom fram dit,
dansade gubbar och gummor och pojkar och
flickor »skojarn», en gammal skärgårdsdans, så
att stickorna röko ur plankorna. Det var som det
skulle vara, tyckte jag. Och när jag hälsat på
samtliga, gick jag och satte mig hos skepparn på
Albrektina, min specielle vän. Han berättade
följande, då vi senare på kvällen sutto i hans
trevliga stuga vid en kask:
— Det hade gått så långt med relanjonen
på Harön, att alla bara grät, men kallpittörerna,
de bara skrattade av salighet, så deras stora magar
hoppade. Och pengar hade de tiggt ihop, så de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
