Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Min första jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med mässingstråd. Detta i alla hänseenden
fruktansvärda vapen hade vi kvällen förut fått låna
av ölutköraren som bodde i samma gård. Det
skallrade olycksbådande då man skakade på det,
men
Ȋnnu var pipan utan fel, och hanen
gav eld som fordomdags, det var nog av!»
Av samma välgörare skulle vi också få låna
hunden, som vaktade ölvagnen, medan ägaren var
inne i husen. Det var en smutsig, svart pudel, för
vilken skogen var lika full av hemligheter som för
oss.
Kruthorn, hagelpung och väska hade vi också
lånat, men från annat håll.
Och cigarretter hade vi, ty till skogens klyftor
och snår nådde icke lärarnas blickar.
Att det icke var jaktsäsong svävade vi i naiv
och lycklig okunnighet om. Och att den skogspark,
vi ämnade göra osäker, var fullkomligt blottad
på vilt och dessutom tillhörde staden och att allt
skjutande där var strängt förbjudet, ingick icke
heller i vårt medvetande. Men vad gjorde det
för resten? Jag var den vilde jägaren, och vart
hagel i pungen var en frikula stöpt under
besvärjelser.
— Hjälp, Samiel, hjälp! skallade det hemskt i
vargklyftan.
Stolta skredo vi mitt på den vaknande gatan
ut mot tullen. Pudeln var arg och ville inte gå i
band i djurisk okunnighet om sin upphöjelse till
stövare. De söndagsklädda människorna
betraktade oss undrande och oförstående. Eller kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kryss/0051.html
