Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi stammade något om harjakt.
— Vet ni inte för det första att haren inte
ä lovlig så här års, å för dä andra att dä kostar
femti kronor te lossa skott här, å för dä tredje
att här finns ingen hare, vet ni inte dä,
pojkdrumlar?
Men med ens fingo hans ögon ett vänligare
uttryck, och rätt som det var började han
gapskratta.
— Ta hit bössan, får ja si! Kors i jösse
namn, är dä den där ni skulle skjuta mä? Nä,
håll i mej! Å laddad ä ho också! Nä, följ mä
mej pojkar, ska ja hjälpa er te kratsa ur skottet.
Ni hade kunnat skjuta er alldeles fördärvade. Va
kan dä va för tokstollar som sätter såna här i
händerna på barn? Ja ä skogvaktarn, förstår ni,
men ja ha vari barn själv, så ja vet hur dä ä,
ska ja säja.
Färgen hade så småningom återvänt till våra
kinder och vi följde den vänlige gamlingen fast
med betydligt nedslaget jägarmod. Hans stuga
låg alldeles bredvid.
— Hemma hos mej ska ni få si på harar som
kunde passa såna jägare som ni ä. Har ni sett
kaniner, va?
En lysande idé flög igenom min kamrats
hjärna.
— Säljer skogvaktarn kaniner? frågade han.
— Åja, det kunde väl inte vara så omöjligt.
— Ä, låt oss köpa en då!
— Ja, ja förstår dej, din lille klippare, du
vill komma hem och inbilla morsan, att du har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
