Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Uppsalaminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Pass opp, pojkar!
Den kamrat, som skötte takläggningen, tog
ett jättesprång från sin höjd, under det samtidigt
en förfärlig hädelse hördes från trottoaren under
honom. Vi kände igen rösten. Den tillhörde
konstapeln n:r 9, den fruktade n:r 9, vilken så till
vida var en värdig representant för Lagen, att han
totalt saknade humor.
Nu blandade sig ljudet av konstapelns gälla
pipa med klapprandet av våra flyende fötter.
Gynnade av dimman hunno vi Birgers port, innan
n:r 9 kunnat upptäcka vår tillflyktsort. Och snart
förkunnade hastiga steg annalkandet av flera
konstaplar, vilkas öde det nu blev att med svett och
möda förstöra vårt arkitekturmästerverk.
Vi förfriskade oss med ett glas punsch och
en pipa. Därute tilltog regnet. Vi började
överlägga (med ganska riktig logik för övrigt):
— Då konstaplarna ha knogat tillbaka med
planket, gå de sin väg, sedan n:r 9 fått huden
full med ovett för att han genom att ej sköta sitt
pass skaffat dem extra besvär. Vidare är n:r 9
trött efter arbetet, och som det icke gärna är
antagligt, isynnerhet som vädret blir allt ruskigare
och klockan är över två, att någon gör något mera
streck i trakten, återvänder n:r 9 efter en stund
till sin lya. Vad hindrar oss då att återuppbygga
templet?
Sannolikhetsberäkningar tillhöra matematiken.
Efter en stund befunno vi oss åter på platsen för
vårt dåd.
Bakom plankhögen fanns ett väldigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
