Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Uppsalaminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamraten kunde tala. Men det var ju inte heller
nödvändigt.
Klockan var över fem, och vi trängtade till
vila efter en väl använd natt. Visserligen hade
mycket ännu kunnat utföras, men vår äregirighet
var nästan tillfredsställd. Snart svävade fridens
genier över våra huvudgårdar.
Efter den sena frukosten några timmar längre
fram i tiden voro utvalda medlemmar av Filologiska
föreningen inbjudna att åskåda uppträdandet av en
liten avdelning poliskonstaplar, som med dystra
miner sökte inpassa en massa grindar i respektive
gångjärn litet överallt på Luthagen. Det var ett
tungt och besvärligt arbete, men konstaplarna
kunde också glädja sig åt så stort deltagande
och så mycken verklig förståelse hos åskådarna,
att arbetet borde ha känts lättare.
N:r 9:s uppsyn var präglad av en hemsk
beslutsamhet. Han såg ut, som om han höll på
att förtäras av en inre eld.
Men han repade sig igen och blev ännu
fruktansvärdare än förut.
Käre läsare, tror du, att allt detta är skryt?
Tror du, att jag yvs över min ungdoms excesser?
Och tror du, att jag fortfarande rekommenderar
min symboliske Petri Marksarii levnadsregel?
Misstag! Men jag ångrar nästan ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
